Jag glider för tillfället på världens största inspovåg som någonsin har passerat i mitt liv. Jag vet inte vad det är som gör att jag blir inspererad av allt jag läser, allt jag hör vad mina vänner håller på med, hur fint mitt liv är atm osv.. Jag är bara lycklig. Rent ut sagt sjukt jävla aslycklig!
Är det tillåtet att vara det? Bara sådär? Eller kallas jag för självgod och egeoistisk då.. Näe, skit samma vad någon tycker, huvudsaken är att jag trivs och att jag är nöjd med mitt liv. För det är jag faktiskt precis just nu.
Jag befinner mig i världens bästa hus, tillsammans med en fantastisk familj, i Sthlm. Min älskade man är i Italien och gör sin svingrymma grej tillsammans med sina polare, alla mina vänner mår bra. Min familj mår bra(?)... Behöver jag fortsätta?
Jag håller på att försöka få kontroll över mitt liv. Att vara lycklig och välmående ska bli min nya grej. För om jag är lycklig och glad med mig själv så blir jag automatiskt glad mot andra också. Vilket i sin tur skapar ett energihjul och en glädje hos mina vänner. Shit vad jag låter som en jävla hälsokost/mediterande kärring på 67 bast nu! Men skit vart.
Nu är jag stentrött. Vilket är helt orimligt eftersom jag sov sådär halvlänge idag. Det var egentligen meningen att jag skulle fara hem till Gotland i förmiddags men det blev ändrade planer då "originalbarnflickan" blev sjuk. Så jag fick rycka in!
Imorgon kommer det ett nytt (med reservation för givande) inlägg. Vi får väl se hur det går.
GÖTT!
SvaraRadera