Jag har aldrig någonsin tidigare i mitt liv längtat så mycket efter något som jag gör just nu. För just nu längtar jag ihjäl mig efter april och Lucas. Jag längtar till april för att det är då Lucas kommer hem och ja, jag längtar efter Lucas eftersom jag är van vid att ha honom bredvid mig när jag ska sova om kvällarna, mitt emot mig när jag äter mat och hans hand i min när jag är ute. Jag kanske saknar mer än vad jag längtar? Just nu känns det otroligt jobbigt att bara gå och vänta. Vilket jag egentligen kanske inte gör, för jag gör ju andra saker. Men hela min tankegång cirklar runt "när Lucas kommer hem..." Jag har inte börjat det här året än. Jag misslyckades med hela januari månad och sitter nu djupt nere i en spricka som bara tycks bli djupare och bredare. Därför har jag gjort ett ryck. Jag har bestämt mig för att lämna sthlm och åka hem till Gotland igen. Kalla mig misslyckad om du vill, men för mig känns det glasklart och totalrätt.
Visst kan det vara fint att längta. Men något som gör det hela sju resor svårare är det ordet som kallas väntan. Jag HATAR att vänta och just nu förstör väntan mig mer än vad längtan gör mig hel. Det går liksom lite minus hela tiden känns det som. Men det är också något som jag måste ändra på. Eller vi, jag och Lukke. Annars går det inte. Alls.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag förstår inte varför det anses som att man har misslyckats om man är kvar på ön och att man lyckats om man bor i Stockholm eller är iväg och reser. Skitsamma vart man är och vad man gör, bara man själv mår bra av det.
SvaraRaderaOm jag fick välja så skulle jag stanna på Gotland för gott nu.
Du är så välkommen hem igen!
Love
Älskade du..,
SvaraRaderaDu vet vad dom gäller från och med imorgon (?).
Det kommer göra allt så sjukt mycket lättare och tiden kommer gå snabbare.
Jag är otroligt glad att du är hemma nu, nu har vi varandra nära igen!
Love you baby!