Then you tell her that the only way her heart will mend is when she learns to love again

Har ni någonsin tänk tanken "Vad gjorde jag för exakt ett år sedan"?
Idag vet jag PRECIS vad jag gjorde för ett år sedan. Precis på dagen. Typ tom klockslaget..

För ett år sedan (på dagens datum) var jag den lyckligaste tjejen i hela världen. Jag var sjukt nervös, blyg, glad och fnittrig. Jag befann mig på en annan ort. Med människor jag "känt" i tre dagar. Jag var så himla glad, det minns jag. Jag minns även att jag hade träningsvärk efter föregående dags skidåkning. Jag minns att jag var på en loppis i Tärnaby, åkte volvo och käkade grillad korv från Statoil. Jag minns hur jag aldrig ville att kvällen och natten skulle ta slut. I en oskön bäddsoffa i Hemavan, delade jag med mig utav mitt liv till en vilt främmande människa. Som sedan kom att bli "en väldigt bra kompis" som sedan blev min pojkvän och idag har slutat som mitt ex.
Det hinner hända mycket på ett år. Det är ju uppenbart.
Visst är det tråkigt att vi inte är tillsammans längre, och hade jag vetat det jag vet idag för ett år sedan, så hade jag förmodligen inte gett mig in i det. Men jag kan även med facit i hand säga att jag inte ångrar det som hänt, det vi gjort och det vi har sagt till varandra en enda sekund.
Att ge hela sig själv till någon annan är livsfarligt. Man ger bort en del utav sig själv i tron på att allt ska vara en disneysaga och att man ska få leva lycklig i alla sina dagar. Bull jävla shit säger jag!
Okej, nu är jag ingen expert på området överhuvudtaget. Men jag vet nu (efter det "förhållande" som jag har haft) att det krävs mycket för att två människor ska kunna vara tillsammans. Det är en jävla massa saker som ska spela roll. Man ska ta hänsyn, respektera, ta för mycket plats, inte ta för mycket plats. Få hela skiten att fungera helt enkelt. Jag avundas verkligen er som har ett fungerande förhållande. Det är jättefint och jag hoppas att jag någon dag hittar en människa som jag också kan få ha det sådär jättefint med.
Jag säger inte att det är bråttom eller att jag längtar. För det är absolut inte brådis och jag längtar inte alls. Just nu är jag mer avskräckt än nyfiken och sugen. Jag är absolut inte redo efter det jag genomgått de senaste tre månaderna.

Hur jag nu kom in på hela den här biten om förhållanden har jag inte en susning om. Det enda jag ville säga är att jag ofta får upp just tanken "Vad gjorde jag för ett år sedan?". Det är kul att minnas, iaf om det är fina minnen man rotar fram ur hjärnan.
Det här är ett utav de bästa minnena jag har, så därför minns jag det extra väl.
Dagen efter (alltså imorgon) åkte jag hem till Gotland igen. Det var även vulkanutbrott på Island och om jag inte minns fel så käkade jag och Mia på Ringduvan den dagen för att fira min hemkomst. Sen gick det tre dagar till, och vad hände då? Jo...! Aej, vi skiter i vad som hände då. Även om det är obetydligt idag så betydde det mycket för mig då. Enough said.

Skepp och hoj kamrater!