Good job J!

Jag läste just ett inlägg som jag skrev den 14 oktober. Alltså en vecka innan jag kom hit. Det är inte publicerat eftersom det är väldigt privat och bara mellan mig och mig själv. Typ. Iaf, jag kan nu (med halva facit i hand) sex veckor senare säga att jag, Jenny Nilsson faktiskt har växt som människa på en kort tid. Det kunde jag inte ens tro i min vildaste fantasi! Och gud så fantastiskt det känns inombords. I mig själv. Jag är ändå rätt bra som människa. När jag väl bestämt mig vill säga. Och för sex veckor sedan så gjorde jag ett val. Ett val som tog mig till Norge. Till Lucas. Till tjejerna som jag aldrig trodde att jag skulle komma överens med. Men se nu! Se hur himla bra det valet var för mig! Vem ska jag tacka? Mig själv eller min handläggare på arbetsförmedlingen? Jag tackar nog mig själv. Det känns nästintill egoistiskt, men det gör ingenting. För det är faktiskt jag själv som har gjort det ju! Så tack Jenny. Tack för att du vågade förflytta dig från lilla Gotland. Från tryggheten och säkerheten hemma i lägenheten. (Master rim på den!!) Tack för att du inte är en tråkig människa, och bra jobbat att du lärt känna nya människor, vågat jobba på nya ställen och fått ett rätt så socialt och fungerande liv i ett annat land. Bra gjort. Well done så att säga. Grym tjej 23 anmäler sig!

Over and out!
P.s Cred till tjejerna i lägenheten som är helt fantastiska. Och ännu mer cred till min otroligt fina kille. Lux. Tack för att du är du. Me like!D.s