SILENCE

Jag funderar starkt på att kasta in handduken nu. Det ger mig ingenting att skriva om ovesäntliga saker som är totalt ointressant för de flesta förutom mig själv.

Självpeppsnivån är på botten kan man säga. Jag har inget att se fram emot. Inget som väntar. Jag är här hemma nu, och jag antar att jag ska vara glad för det..? Samtidigt är det något som gnager i mig, typ verkligheten som säger åt mig att man inte kan glida på en räkmacka genom livet. Det går liksom inte. Inte alls!

Inte ett ljud.