One year..

Har vandrat hela dagen som i en dimma. Luddig och grå. Regnet piskar mot rutan och livet kom plötsligt ifatt mig. Såsom många gånger förr. Ett knepigt avbrott och en tanke som far och flyger snabbt som blixten.
För att känna sig fri bör man även fria själv. Släppa taget, fortsätta framåt, gå vidare och låta livet forma ens själ. Allt ha en mening och ödet för oss fram i livet. Det ena leder till det andra, som så småningom blir orsaken till det tredje.

En ensam själ i ett för snabbt liv. Som man aldrig riktigt hann med. Pang. Sen är det över, pasé och färdiglevt. Då har inte handling, åsikt eller fundering någon som helst betydelse.

Livet är inte lätt alla gånger. Man går och väntar på att "det" ska hända. Vilket då? Det som ska göra livet lättare att leva? Svar; negativt.
Borta bra med hemma bäst. Försvinn nu och lämna mig aldrig. Rädsla för att bli ensam. Kvar. Själv.

Tack du fina fågel för att jag fått låna dig en tid. Nu är du fri och din instinkt talar om för dig vart du är påväg och vad du ska göra för att överleva. Nu lämnar jag dig med vemod och tomrum i hjärtat.
Farväl.

Två dagar innan hon kommer med ljusen i skallen!!

Två dagar kvar till lucia. Solen strålar utanför fönstret och det är ca 5 plusgrader ute. Minst!! Så injävulskt sjukt att jag inte vet vart jag ska vända mig!! G-A-L-E-T-!
Om sanningen ska fram så längtar jag något fruktansvärt till Hemavan och all snö. Minusgrader i sinne och inte ett ljud när man står och väntar på bussen som ska ta en till eller hem från Solkatten. Ååååh, såna flashbacks som skänktes till mig nu då!! Skit åsså!
Nej om man skulle kolla lite skidskytte på fyran eller ta sig ett dopp i lägenhetspoolen och sedan vila sig efter gårdagens livligheter kanske? Något blire kan jag lova! Mat hos mor eller My? Återstår att se.

Nyfiken i en strut råkar ofta illa ut!

Deal with it